Han som ger hjärtat rymd

HAN SOM GER HJÄRTAT RYMD

Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager, själv av den luft han gjort nu andedräkten tager. Han i vars hand var dag är räknad, mörk och klar, han räknar själv i dag bland männskor sina dar.

Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda, blir född, och själv i dag han känner livets möda. Du gjorde väl du kom! Din kärleg frälsar oss. Det blod som i dej rörs utsläcker avgrunns bloss.

De späda ögonkast som stråla kring din linda, de skänker världen liv och mörkets skall binda. Du gjorde väl du kom, men ack, min frälsermann, din vagga och ditt kors står redan när varann.